Snipp snapp snut, så var sagan slut :=)

Hej, igen! Som denna blogg började inser jag också att den kommer att sluta. Med episka inlägg som ingen orkar läsa. Vad har man då lärt sig. Mycket är nog det bästa svaret. Innan jag började läsa och då och då under resans gång har jag funderat på om juridik är vad man ska hålla på med, eller om man skulle ha valt medicin istället och gått i sina föräldrars fotspår. Nu vet jag svaret. Efter främst Trial Practice tror jag att straff och- processrelaterad juridik är min grej.

Huruvida bloggning är min grej vet jag inte. Vissa verkar tycka att jag ska fortsätta. Uptown tale skulle väl kunna funka även för livet i Upp sala. Men så himla spännande är det väl inte när jag köper blodpudding på Lutis eller Nu är jag på biblioteket, igen.

Vad som därmed är mycket säkert är att jag nu tänker äta lite gammal namnsdagstårta och läsa om camorran i Roberto Savianos nya bok. Hoppas alla läsare inte gråter krokodiltårar nu!

Halvåret i MPLS har präglats av det amerikanska presidentvalet, och med Obamas Victory Speech önskar jag er alla ett Gott Nytt År och lycka till i framtiden!!!

Äntligen hemma 3

Ja jag vet att jag har kommit hem och därmed inte har så mycket spännande att säga. Att detta är det tredje inlägget på samma dag bekräftar kanske lite av mina självinsikter nedan. Plus att detta faktiskt är rätt kul.

Nu har jetlaggen äntligen lagt sig, julen är firad och presenterna testade. Jag äger nu bl. a. ett par väldigt moderna långkalsonger, en rutig fluga och en Chambord.

En Chambord fick jag även förra året, men det var fel redan då vilket tradades mot en prezzobryggare. Chamborden ska tydligen vara "great for making lattes and cappuccinos" och "produces a dense and creamy froth". Jag är dock lite skeptisk till allt utom vanligt kaffe och espresso, av samma skäl som jag håller mig borta från tacos och kinamat med pinnar. The "dense and creamy froth" har nämligen samma effekt på mig som semmelgrädden har på Ture Sventon. Alltid lika roligt för alla andra.

En fruktansvärt användbar grej alltså. Var den ska stå vet jag inte, men det finns säkert ngt dammigt hörn högt upp i garderoben. Tack brorsan, hoppas du ser fram emot nästa jul:) Enligt min syster är det dock sånt där som tjejer gillar, och då hamnar ju saker och ting vips i ett annat läge. Så jag behåller nog Chamborden, eller Batidor de Leche som det heter i cappuchinoland, tills man får oväntat besök.

Snart e de ju nyårsafton och då kanske iaf flugan kommer till användning. Sen får man ju även dricka skumpa vilket står betydligt bättre till hos mig än okonventionellt trams kaffe. Därefter ska jag och brandmannen upp till skogshuggaren i Dalarna och tjuvträna inför Öppet spår. Det ska bli intressant. Vi har redan hunnit umgås en del och jag är redan skapligt uppdaterad på skogsmaskiner, dieselpriset, de flesta bränder värt namnet, brandmannens nya bil, höstens resa till Tallin och skogshuggarns potentiella fru.

Därefter väntar vårterminen runt knuten. Den verkar bli intensiv och full av vad man kanske kan kalla akademiskt elände och ordförandeskap i ELSA. Förutom företag och företagande (fek a) ska jag även fördjupa mig i Beroendelära 7,5 hp och Risk för våld 7,5 hp. Det kan ju bli en trevlig kombination. Kriminologi är jag konstigt nog intresserad av, men ekonomin vet jag inte riktigt varför jag ska läsa. Det är väl som med sallad. Nyttigt men... Sen blir det nog uppsats till hösten så man inte växer fast i Uppsala. För att balansera upp prettoloppet lite bär det för tredje gången till Val Thorens på påsklovet. Ska bli gött att återse Tangos charmiga sviter och knäppa en Kronenbourg på terassen!!!

Äntligen hemma 2

-Vikten
"Men vad smal du är!!!" är det fler än farmor som sagt senaste tiden. Ibland med en nästan besviken ton. Att jag ätit ordentligt kan jag försäkra på heder och samvete, men ngn fetknopp har jag trots detta inte blivit. Trots en inte obetydlig mängd nötter i olika former, glass, pizza med tjock botten och Coke med körsbärsflavour. Nej tjock har jag som sagt inte blivit, i vart fall inte från axlarna och nedåt. Snarare tvärt om. Mellan axlarna är det väl lika tjockt som vanligt, eller eftertänksamt om man är lagd åt det positiva/naiva hållet. Att den där kvällen med skeden i den nionde B&J burken anmäla sig till Vasaloppet kanske inte var så nödvändigt när allt kommer omkring.

-Pratkvarn
Redan i taxin hem slog det mig hur pratig jag blivit. På amerikanskt manér. Tur att det var en taxichaufför för de har ju samma fel, men av helt andra skäl. Spjället öppnas numera på vid gavel i tid och otid. Inte för att jag tidigare varit onormalt tystlåten, men nu kan man ju snart ta vid efter Lasse Granqvist på sporten. Från min tid som Livhusar minns jag Lt. E som "orerade in absurdum". Lt. E och jag hade inte mycket gemensamt när det begav sig, men nu är det ju nästan synd att K 3 är nedlagt. Jag är faktiskt ganska nöjd över att jag som omväxling kom på mig själv före alla andra. Kors i taket som Lt. E säkert tänkte oftare än han sa det. Lite mer amerikansk kommer jag nog förbli, fast något anpassat till den svenska tråkigheten.

-Sär skrivning
När jag så här i efterhand läser igenom vad tusan jag egentligen skrivit slår det mig att jag börjat särskriva. Jag har aldrig gjort det förut (så de så), men nu finns det ju svart på vitt. Jag har alltid undrat hur folk haft så svårt att avhålla sig från särskrivning. Det kan kanske bero på att man blivit omedvetet influerad av hur de skriver i USA, och säkert på andra engelska ställen. För mycket TV!!!

Äntligen hemma!

Så var man, efter mycket om och men, åter hemma i gamla Sverige. Veckan efter tentan var jag i Washington D.C. och New York City. Det var intensivt men väldigt kul. I D.C. handlar allt om politik och patriotism. Om man gillar monument eller memorials är detta stället att besöka. Allt är väldigt rent. Gatorna är breda och husen vita.

I New York var det sig likt. Full rulle, särskilt då, veckan innan jul. Denna gång blev det inte så turistigt utan mer flanerande. I Harlem var vi på gospelkonsert. Där gick vi dock lite snabbare och tittade inte så ofta på kartan. Lower East Side och West Village är mina nya favoritområden. Om man gillar live music bör man gå på Café Wha? Gillar man som jag italiensk mat är Mario Bartolis budgetvariant Otto Enoteco ett måste. Shoppingen var bra men dyr. Jag avslutade resan som jag började den, med ett par New Balance. Hotellet Gershwin, granne med Museum of Sex, var helt ok för drygt $40 natten.

Flyget hem blev lite knöligt. Först fyra timmar på La Guardia. Sedan snö storm. Försening. Flyg till Atlanta nere i Georgia. 67 grader och 87% luftfuktighet var ingen våt dröm i kashmirull. Övernattning. Till MPLS ett dygn senare.

I MPLS var det ca -25 celsius och snö så det räckte och blev över. Pyntade en väldigt lång gran och skottade hela tomten. Packningen var en mindre ingenjörskonst, men allt gick i, t o m Jokerdräkten! Kanske kom alla jordnötter och tio burkar B&J till någon nytta:)

Hemresan gick enligt planen. Tog dock 14 timmar och efter att varit vaken ca 30 timmar var jag tämligen trött när jag klev av Karlstatåget.

Julbastning med Sven Jerring

Såhär i tentapluggstider, när det är en sådär tio grader minus och massa snö, och man börjar längta hem till släkt och vänner brukar jag lyssna på svensk webbradio.

Halvt om halvt av misstag kom jag in på P 1:s julsida och fann en länk till Sven Jerrings julbastning på Sturebadet anno 1935. Mer pilsner-radio än så här blir det nog inte.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=910110&BroadcastDate=&IsBlock=

Jag känner mig tämligen kokt vid det här laget!

I Utvandrarland

För en tid sedan var labradoren Rocket ute på promenad med Marie, vår landlord. Man kan säga att han på sätt och vis gjorde skäl för namnet genom att nafsa en granne på armen. Tyvärr en granne som Marie inte är så där våldsamt bundis med sen tidigare. För att motverka avlivning har jag skrivit ett brev där jag bedyrar hur snäll Rocket är och att han minsann aldrig bitit mig. I verkligheten är Rocket en tämligen stor, stark och "social" hund och jag fick verkligen hålla tungan rätt när jag beskrev honom.

Växelkursen på nafsande hundar är rätt låg här vad det verkar, så sen dess har vi inte sett röken av honom. Jag tror att Marie gjort som Gustav Wasa och "gömt" honom hos släktingar på behörigt avstånd från "surgrannen" på Garfield Ave.

Inget ont som inte har ngt gott med sig. Det finurliga med detta, förutom att jag slipper rolla kläderna femtielva gånger innan jag går till plugget, var att jag nu hade en hållhake på Marie. Samtidigt som jag lämnade över Rocketmailet så frågade jag lite i försiktigt om vi kunde låna hennes Honda och ev. henne också som chaufför. Det gick alldeles utmärkt bra. Man är ju inte dum på det sättet:)

Dagen efter åkte jag och T och H till några små byar utanför Minneapolis där Vilhelm Mobergs utvandrarserie delvis utspelar sig. Moberg lär ha cyklat runt i Chisago Lake, Lindström, Scandia och Taylors Falls sommaren 1948. Han hade tofflor utan strumpor på statyn där han står lutad motsin cykel vid infarten till Chisago Lake.

Det var hit till Chisago många av de första (i verkligheten) emmigranterna slog sig ned i mitten av 1800-talet. I Mobergs berättelse bosatte sig Karl Oskar och Kristina Nilsson från Ljuders socken i Småland här. Det är även i Chisago de begravs.

Efter ett kort stopp på Svens Comfort Shoes åkte vi vidare till nästa svenskby, Lindström. Här fanns en staty av Karl Oskar och Kristina och vi åt lunch på The Swedish Inn!! Det fanns en stor vitmålad kaffekanna med blommor och texten Välkommen till Lindström.

Strax utanför låg kyrkogården med det ironiska namnet Glader Cemetary, efter Anders Petter Nilsson Glader som tydligen var den första pionjären. På denna kyrkogård ligger nästan uteslutande svenska nybyggare. Flertalet gravstenar var från 1800-talet och det stod född och död på dem! Dessa gravstenar lär synas i slutet av filmen "Det nya landet". Kändes väldigt märkligt att gå runt där. Jag undrar hur det var att komma hit för över hundra år sedan, att lämna allt och börja ett nytt liv så långt bort. Undrar om de längtade hem till landet de aldrig skulle återse?

Det finns även Nya Duvemåla här. Platsen är utsedd av Moberg själv och ligger på en kulle med utsikt över sjön South Center Lake och Glader kyrkogården. Huset med inventarier visar hur Moberg tänkt sig Karl Oskars och Kristinas sista boplats. Även astrakanäppelträdet skall finnas på plats.

Vi besökte även Taylors Falls, gränsen för hur långt nybyggarna kom på St. Croixfloden. Sista stoppet gjorde vi i Scandia där vi tittade på ett museum som hette Gammelgården. Det var tyvärr stängt så vi fick nöja oss med att se hur ett emmigranthem från 1800-talet såg ut.

Ställena i sig var kanske inte så mycket att se, men jag tycker det var intressant att uppleva hur det såg ut där de första svenskarna slog sig ned. Det var även roligt att lära känna Maire lite närmare, hon är en rätt cool tant för sin ålder. Lite väl liberal med trafikreglerna kanske. Under dagen hann vi bl a med att köra mot enkelriktad trafik, "låtsas" att Exit betyder Enter, och på den typ tomma kyrkogådsparkeringen i Chisago lyckas parkera på den enda rutan man inte fick stå på. Jag tror den var till för prästen, men det gav Marie uppriktigt faderulingen i!

Dude, my client's case is da bomb!

I morgon kl 9 Minnesotatid gäller det. Jag ska alltså spela District Attorney tillsammans med min co-counsel Karl Schmidt i målet State v. John Diamond. First degree murder. Det ni! Jag börjar bli lite nervös nu när det inte är så länge kvar. Jag tror dock vi har en ganska god chans om allt går som det ska.

Tidigare har de haft high school kids som jury, men i år är det tydligen retired U of M grads, dvs. ett gäng glada pensios. De kan nog vara lite kluriga så det gäller att tala högt så alla hörapparater hör och ha stora tydliga bilder så alla hänger med i svängarna. Det är nog bra träning för mig på sätt och vis. Varför? Jo Judge Peterson säger ofta till mig " Mr Hilmertz, you are really a humble Swede. You say the right things, but you must fill the room!" Ni amerikaner är så högljudda tänkte jag tillbaka, men det sa jag förstås inte. "Yes Your Honor, I'll think about that!" sa jag istället, humble som jag är.

I torsdags på sista lektionen innan rättegången fick vi tips på nymodigheter som Mr Johnson, en av våra lärare, lärt sig av sina barn. Här kommer ett litet uttdrag:

In the spirit of the new green communication, I have recommended to my law partner the introduction of teenage slang into our office and professional lexicon. My administrative assistant will be authorized to inform callers that, "I'm sorry, Mr. Johnson is either marinatin' with his homeboy or chillin with his celly. Would you like to check his vitals?" /.../

In court the traditional "Your Honor" used to address the judge could be shortened to "Dude". A pithy "Duhhh" could replace "That is correct, your Honor". And typically verbose closing arguments to juries could be dramatcally shortened: "Dudes, my opponent should shut his gob: he's gone postal, and his case is tore up from the floor up. He's a swiffin' buster or I'm a noob. He's breakin' your crayons. My client's case is da bomb". Imagine the time savings for the entire court system.

So dudes, do me one solid and consider the possibilities. Don't be agnorant. Whatev.

På LLM writingkursen har prof. Kruger lärt oss att man ska anpassa budskapet efter mottagaren, så kanske får Your Honor vänta med att kallas Dude.

I dag har förberedelserna varit mycket noggranna. Vi har införskaffat en riktig vattenpistol. Den är neongrön och har riktiga magg så det kommer göra susen. Ett paket Winston har vi också.

På klädfronten upptäckte jag nyss att en söm gått upp lite i baken på mina kostymbrallor. Rackarns! Men som tur är råkar det vara så praktiskt att vi bor inneboende hos en dam i "övre juryåldern" ,och hon sydde mycket entusiastiskt ihop brallan igen. Nu har jag även rollat bort allt katt och hundhår, så nu är jag redo!

Nu återstår bara att sy in John Diamond i finkan, men var sak har sin tid!