Snipp snapp snut, så var sagan slut :=)

Hej, igen! Som denna blogg började inser jag också att den kommer att sluta. Med episka inlägg som ingen orkar läsa. Vad har man då lärt sig. Mycket är nog det bästa svaret. Innan jag började läsa och då och då under resans gång har jag funderat på om juridik är vad man ska hålla på med, eller om man skulle ha valt medicin istället och gått i sina föräldrars fotspår. Nu vet jag svaret. Efter främst Trial Practice tror jag att straff och- processrelaterad juridik är min grej.

Huruvida bloggning är min grej vet jag inte. Vissa verkar tycka att jag ska fortsätta. Uptown tale skulle väl kunna funka även för livet i Upp sala. Men så himla spännande är det väl inte när jag köper blodpudding på Lutis eller Nu är jag på biblioteket, igen.

Vad som därmed är mycket säkert är att jag nu tänker äta lite gammal namnsdagstårta och läsa om camorran i Roberto Savianos nya bok. Hoppas alla läsare inte gråter krokodiltårar nu!

Halvåret i MPLS har präglats av det amerikanska presidentvalet, och med Obamas Victory Speech önskar jag er alla ett Gott Nytt År och lycka till i framtiden!!!

Äntligen hemma 3

Ja jag vet att jag har kommit hem och därmed inte har så mycket spännande att säga. Att detta är det tredje inlägget på samma dag bekräftar kanske lite av mina självinsikter nedan. Plus att detta faktiskt är rätt kul.

Nu har jetlaggen äntligen lagt sig, julen är firad och presenterna testade. Jag äger nu bl. a. ett par väldigt moderna långkalsonger, en rutig fluga och en Chambord.

En Chambord fick jag även förra året, men det var fel redan då vilket tradades mot en prezzobryggare. Chamborden ska tydligen vara "great for making lattes and cappuccinos" och "produces a dense and creamy froth". Jag är dock lite skeptisk till allt utom vanligt kaffe och espresso, av samma skäl som jag håller mig borta från tacos och kinamat med pinnar. The "dense and creamy froth" har nämligen samma effekt på mig som semmelgrädden har på Ture Sventon. Alltid lika roligt för alla andra.

En fruktansvärt användbar grej alltså. Var den ska stå vet jag inte, men det finns säkert ngt dammigt hörn högt upp i garderoben. Tack brorsan, hoppas du ser fram emot nästa jul:) Enligt min syster är det dock sånt där som tjejer gillar, och då hamnar ju saker och ting vips i ett annat läge. Så jag behåller nog Chamborden, eller Batidor de Leche som det heter i cappuchinoland, tills man får oväntat besök.

Snart e de ju nyårsafton och då kanske iaf flugan kommer till användning. Sen får man ju även dricka skumpa vilket står betydligt bättre till hos mig än okonventionellt trams kaffe. Därefter ska jag och brandmannen upp till skogshuggaren i Dalarna och tjuvträna inför Öppet spår. Det ska bli intressant. Vi har redan hunnit umgås en del och jag är redan skapligt uppdaterad på skogsmaskiner, dieselpriset, de flesta bränder värt namnet, brandmannens nya bil, höstens resa till Tallin och skogshuggarns potentiella fru.

Därefter väntar vårterminen runt knuten. Den verkar bli intensiv och full av vad man kanske kan kalla akademiskt elände och ordförandeskap i ELSA. Förutom företag och företagande (fek a) ska jag även fördjupa mig i Beroendelära 7,5 hp och Risk för våld 7,5 hp. Det kan ju bli en trevlig kombination. Kriminologi är jag konstigt nog intresserad av, men ekonomin vet jag inte riktigt varför jag ska läsa. Det är väl som med sallad. Nyttigt men... Sen blir det nog uppsats till hösten så man inte växer fast i Uppsala. För att balansera upp prettoloppet lite bär det för tredje gången till Val Thorens på påsklovet. Ska bli gött att återse Tangos charmiga sviter och knäppa en Kronenbourg på terassen!!!

Äntligen hemma 2

-Vikten
"Men vad smal du är!!!" är det fler än farmor som sagt senaste tiden. Ibland med en nästan besviken ton. Att jag ätit ordentligt kan jag försäkra på heder och samvete, men ngn fetknopp har jag trots detta inte blivit. Trots en inte obetydlig mängd nötter i olika former, glass, pizza med tjock botten och Coke med körsbärsflavour. Nej tjock har jag som sagt inte blivit, i vart fall inte från axlarna och nedåt. Snarare tvärt om. Mellan axlarna är det väl lika tjockt som vanligt, eller eftertänksamt om man är lagd åt det positiva/naiva hållet. Att den där kvällen med skeden i den nionde B&J burken anmäla sig till Vasaloppet kanske inte var så nödvändigt när allt kommer omkring.

-Pratkvarn
Redan i taxin hem slog det mig hur pratig jag blivit. På amerikanskt manér. Tur att det var en taxichaufför för de har ju samma fel, men av helt andra skäl. Spjället öppnas numera på vid gavel i tid och otid. Inte för att jag tidigare varit onormalt tystlåten, men nu kan man ju snart ta vid efter Lasse Granqvist på sporten. Från min tid som Livhusar minns jag Lt. E som "orerade in absurdum". Lt. E och jag hade inte mycket gemensamt när det begav sig, men nu är det ju nästan synd att K 3 är nedlagt. Jag är faktiskt ganska nöjd över att jag som omväxling kom på mig själv före alla andra. Kors i taket som Lt. E säkert tänkte oftare än han sa det. Lite mer amerikansk kommer jag nog förbli, fast något anpassat till den svenska tråkigheten.

-Sär skrivning
När jag så här i efterhand läser igenom vad tusan jag egentligen skrivit slår det mig att jag börjat särskriva. Jag har aldrig gjort det förut (så de så), men nu finns det ju svart på vitt. Jag har alltid undrat hur folk haft så svårt att avhålla sig från särskrivning. Det kan kanske bero på att man blivit omedvetet influerad av hur de skriver i USA, och säkert på andra engelska ställen. För mycket TV!!!

Äntligen hemma!

Så var man, efter mycket om och men, åter hemma i gamla Sverige. Veckan efter tentan var jag i Washington D.C. och New York City. Det var intensivt men väldigt kul. I D.C. handlar allt om politik och patriotism. Om man gillar monument eller memorials är detta stället att besöka. Allt är väldigt rent. Gatorna är breda och husen vita.

I New York var det sig likt. Full rulle, särskilt då, veckan innan jul. Denna gång blev det inte så turistigt utan mer flanerande. I Harlem var vi på gospelkonsert. Där gick vi dock lite snabbare och tittade inte så ofta på kartan. Lower East Side och West Village är mina nya favoritområden. Om man gillar live music bör man gå på Café Wha? Gillar man som jag italiensk mat är Mario Bartolis budgetvariant Otto Enoteco ett måste. Shoppingen var bra men dyr. Jag avslutade resan som jag började den, med ett par New Balance. Hotellet Gershwin, granne med Museum of Sex, var helt ok för drygt $40 natten.

Flyget hem blev lite knöligt. Först fyra timmar på La Guardia. Sedan snö storm. Försening. Flyg till Atlanta nere i Georgia. 67 grader och 87% luftfuktighet var ingen våt dröm i kashmirull. Övernattning. Till MPLS ett dygn senare.

I MPLS var det ca -25 celsius och snö så det räckte och blev över. Pyntade en väldigt lång gran och skottade hela tomten. Packningen var en mindre ingenjörskonst, men allt gick i, t o m Jokerdräkten! Kanske kom alla jordnötter och tio burkar B&J till någon nytta:)

Hemresan gick enligt planen. Tog dock 14 timmar och efter att varit vaken ca 30 timmar var jag tämligen trött när jag klev av Karlstatåget.

Julbastning med Sven Jerring

Såhär i tentapluggstider, när det är en sådär tio grader minus och massa snö, och man börjar längta hem till släkt och vänner brukar jag lyssna på svensk webbradio.

Halvt om halvt av misstag kom jag in på P 1:s julsida och fann en länk till Sven Jerrings julbastning på Sturebadet anno 1935. Mer pilsner-radio än så här blir det nog inte.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=910110&BroadcastDate=&IsBlock=

Jag känner mig tämligen kokt vid det här laget!

I Utvandrarland

För en tid sedan var labradoren Rocket ute på promenad med Marie, vår landlord. Man kan säga att han på sätt och vis gjorde skäl för namnet genom att nafsa en granne på armen. Tyvärr en granne som Marie inte är så där våldsamt bundis med sen tidigare. För att motverka avlivning har jag skrivit ett brev där jag bedyrar hur snäll Rocket är och att han minsann aldrig bitit mig. I verkligheten är Rocket en tämligen stor, stark och "social" hund och jag fick verkligen hålla tungan rätt när jag beskrev honom.

Växelkursen på nafsande hundar är rätt låg här vad det verkar, så sen dess har vi inte sett röken av honom. Jag tror att Marie gjort som Gustav Wasa och "gömt" honom hos släktingar på behörigt avstånd från "surgrannen" på Garfield Ave.

Inget ont som inte har ngt gott med sig. Det finurliga med detta, förutom att jag slipper rolla kläderna femtielva gånger innan jag går till plugget, var att jag nu hade en hållhake på Marie. Samtidigt som jag lämnade över Rocketmailet så frågade jag lite i försiktigt om vi kunde låna hennes Honda och ev. henne också som chaufför. Det gick alldeles utmärkt bra. Man är ju inte dum på det sättet:)

Dagen efter åkte jag och T och H till några små byar utanför Minneapolis där Vilhelm Mobergs utvandrarserie delvis utspelar sig. Moberg lär ha cyklat runt i Chisago Lake, Lindström, Scandia och Taylors Falls sommaren 1948. Han hade tofflor utan strumpor på statyn där han står lutad motsin cykel vid infarten till Chisago Lake.

Det var hit till Chisago många av de första (i verkligheten) emmigranterna slog sig ned i mitten av 1800-talet. I Mobergs berättelse bosatte sig Karl Oskar och Kristina Nilsson från Ljuders socken i Småland här. Det är även i Chisago de begravs.

Efter ett kort stopp på Svens Comfort Shoes åkte vi vidare till nästa svenskby, Lindström. Här fanns en staty av Karl Oskar och Kristina och vi åt lunch på The Swedish Inn!! Det fanns en stor vitmålad kaffekanna med blommor och texten Välkommen till Lindström.

Strax utanför låg kyrkogården med det ironiska namnet Glader Cemetary, efter Anders Petter Nilsson Glader som tydligen var den första pionjären. På denna kyrkogård ligger nästan uteslutande svenska nybyggare. Flertalet gravstenar var från 1800-talet och det stod född och död på dem! Dessa gravstenar lär synas i slutet av filmen "Det nya landet". Kändes väldigt märkligt att gå runt där. Jag undrar hur det var att komma hit för över hundra år sedan, att lämna allt och börja ett nytt liv så långt bort. Undrar om de längtade hem till landet de aldrig skulle återse?

Det finns även Nya Duvemåla här. Platsen är utsedd av Moberg själv och ligger på en kulle med utsikt över sjön South Center Lake och Glader kyrkogården. Huset med inventarier visar hur Moberg tänkt sig Karl Oskars och Kristinas sista boplats. Även astrakanäppelträdet skall finnas på plats.

Vi besökte även Taylors Falls, gränsen för hur långt nybyggarna kom på St. Croixfloden. Sista stoppet gjorde vi i Scandia där vi tittade på ett museum som hette Gammelgården. Det var tyvärr stängt så vi fick nöja oss med att se hur ett emmigranthem från 1800-talet såg ut.

Ställena i sig var kanske inte så mycket att se, men jag tycker det var intressant att uppleva hur det såg ut där de första svenskarna slog sig ned. Det var även roligt att lära känna Maire lite närmare, hon är en rätt cool tant för sin ålder. Lite väl liberal med trafikreglerna kanske. Under dagen hann vi bl a med att köra mot enkelriktad trafik, "låtsas" att Exit betyder Enter, och på den typ tomma kyrkogådsparkeringen i Chisago lyckas parkera på den enda rutan man inte fick stå på. Jag tror den var till för prästen, men det gav Marie uppriktigt faderulingen i!

Dude, my client's case is da bomb!

I morgon kl 9 Minnesotatid gäller det. Jag ska alltså spela District Attorney tillsammans med min co-counsel Karl Schmidt i målet State v. John Diamond. First degree murder. Det ni! Jag börjar bli lite nervös nu när det inte är så länge kvar. Jag tror dock vi har en ganska god chans om allt går som det ska.

Tidigare har de haft high school kids som jury, men i år är det tydligen retired U of M grads, dvs. ett gäng glada pensios. De kan nog vara lite kluriga så det gäller att tala högt så alla hörapparater hör och ha stora tydliga bilder så alla hänger med i svängarna. Det är nog bra träning för mig på sätt och vis. Varför? Jo Judge Peterson säger ofta till mig " Mr Hilmertz, you are really a humble Swede. You say the right things, but you must fill the room!" Ni amerikaner är så högljudda tänkte jag tillbaka, men det sa jag förstås inte. "Yes Your Honor, I'll think about that!" sa jag istället, humble som jag är.

I torsdags på sista lektionen innan rättegången fick vi tips på nymodigheter som Mr Johnson, en av våra lärare, lärt sig av sina barn. Här kommer ett litet uttdrag:

In the spirit of the new green communication, I have recommended to my law partner the introduction of teenage slang into our office and professional lexicon. My administrative assistant will be authorized to inform callers that, "I'm sorry, Mr. Johnson is either marinatin' with his homeboy or chillin with his celly. Would you like to check his vitals?" /.../

In court the traditional "Your Honor" used to address the judge could be shortened to "Dude". A pithy "Duhhh" could replace "That is correct, your Honor". And typically verbose closing arguments to juries could be dramatcally shortened: "Dudes, my opponent should shut his gob: he's gone postal, and his case is tore up from the floor up. He's a swiffin' buster or I'm a noob. He's breakin' your crayons. My client's case is da bomb". Imagine the time savings for the entire court system.

So dudes, do me one solid and consider the possibilities. Don't be agnorant. Whatev.

På LLM writingkursen har prof. Kruger lärt oss att man ska anpassa budskapet efter mottagaren, så kanske får Your Honor vänta med att kallas Dude.

I dag har förberedelserna varit mycket noggranna. Vi har införskaffat en riktig vattenpistol. Den är neongrön och har riktiga magg så det kommer göra susen. Ett paket Winston har vi också.

På klädfronten upptäckte jag nyss att en söm gått upp lite i baken på mina kostymbrallor. Rackarns! Men som tur är råkar det vara så praktiskt att vi bor inneboende hos en dam i "övre juryåldern" ,och hon sydde mycket entusiastiskt ihop brallan igen. Nu har jag även rollat bort allt katt och hundhår, så nu är jag redo!

Nu återstår bara att sy in John Diamond i finkan, men var sak har sin tid!

November rain

Hej! Idag var en lång dag, kom precis hem från biblan. Det är verkligen riktig november här. Kallt, ibland minus, snöblandat regn. 

Det är mycket nu. Law school är lite annorlunda än juristlinjen hemma i Uppsala. Delvis pga språket förstås, men mest för att man läser fyra kurser samtidigt här. Har precis avslutat en immaterialrättsmemo om WWE wrestling, Hulk Hogan stuff ni vet. 

Nästa vecka har jag mock trial på måndag med riktig domare, jury osv. Gulp. Men det ska nog gå det med. Legal writingkursen är snart klar, så i och med nästa vecka blir det till att trycka på sig sina syltbottnar och parkera baken i biblan och börja plöja evidence. Det är som tur är min enda riktiga tenta, men kursen är rätt teknisk, läraren bra men (ö)känd för att vara "klurig", tentan är closed book och boken är tjock. Men det ska gå, Yes, we can! som Barry brukar säga. 

För någon vecka sedan skrev jag en uppsats om Obama och McCains personligheter, och de verkar tämligen olika. Själv är jag dock ganska lik Obama om jag får säga det själv.Vi är båda (snart) jurister. Efter Halloween har vi en snarlik "frisyr", vi är lika långa, och än så länge ganska smala.  

I mataffären upptäcker jag ständigt nya goda saker. Men som tur är är det så praktiskt ordnat att jag har en liten inbygd masugn som har samma aptit som hummrarna som rullar fram på stadens gator. Hur Obama håller magen på plats vet jag inte, kanske är han inte så svag för jordnötter och Ben & Jerry's? 

Obama är ju snart president för världens största land. Själv hoppas jag också på att bli president snart, fast inom ELSA, världens största förening för juridikstudenter. 

Jag har tidigare funderat på att åka ned till varma Californien och se L.A. och San Fransisco. 

Efter att ha klurat lite närmare och rådfrågat min kloke far har jag kommit fram till att det av tidsskäl blir svårt att göra Californien rättvisa. Så det får bli ngn annan gång. Drömmen vore en gång med tjock plånbok, oceaner av tid, en bil utan tak och....:) Istället funderar jag nu på att, som Obama, dra mig österut och se Washington D.C.  Vita huset, Supreme Court, Pentagon osv.  

Appropå dreams läser jag Dreams From My Father, Obamas berättelse om sig själv och sin uppväxt. Obama verkar vara en sökare. Kanske går våra likheter djupare än hårfästet? 

A Black Man in the White House

Vid elvatiden igår kväll amerikansk tid utsågs USAs nye president, Barack Obama. Jag och några andra svenska utbytesstudenter tog bussen över till St Paul där demokraterna höll sin officiella valvaka i Twin Cities.  Det hela var inrymt i ett stort hotel och det var massor med folk och en och annan radio och tv-kanal. Det är svårt att beskriva stämningen och det känslosvall som utbröt direkt efter att Obama vunnit. Det gick nästan att ta på, det var nästan elektriskt. Jag blev kramad och ryggdunkad av alla möjliga okända människor vilket först kändes lite konstigt men efter ett tag fattade man att han faktiskt just vunnit. I tidningarna dagen efter (idag) är det många som beskriver att de aldrig under sin livstid skulle få sen en afro amerikansk president. Jag tror att ekonomin var den viktigaste frågan för det amerikanska folket och Obamas budskap om change gick hem. Den gamle piloten och krigsfången McCain tror jag fokuserade för mycket på Irak och det var inte the key issue denna gång. 

I dag på evidencelektionen korkade prof. Cribari som vanligt upp en Coke och sa att det som hände igår var han bara tvungen att adressera på något sätt. Han såg faktiskt rörd ut och jag tror han tyckte att detta var en av de största ögonblicken i hans liv. Han visade några klipp från Supreme Courts avgörande i  Brown v. Board of Education och Griffin v. Prince Edward County där domstolen unanimously banned segregation in schools. Därefter fick vi se ett klipp på McCain efter att han blev släppt från Vietnamfängelset och bara vägde ca 50 kg. Tidigare lektioner har vi som teachingaid tittat på svartvita Cary Grantfilmer i trialmiljö och analyserat advokaternas förhör. Det här var kanske inte säskilt mkt evidence, men man fick en liten fingervisning om hur stort det här är.  America makes history som det står på USA Todays förstasida. 

Efter min första och sista hårfärgning har jag faktiskt samma frisyr som den nye presidenten. Hoppas det är ett vinnande koncept imorgon på trial practice då vi ska hålla opening statements!

Halloween

I fredags firades det Halloween här i USA. Under helgen i Chicago införskaffade jag en Joker kostym och i sista stund fick jag tag på teatersmink och jaguargrön hårfärg. Det var många hemska små barn ute på trick or treat och var trappuppgång var smyckad med pumpor, spindelväv, gravstenar och annat kusligt. 

Jag firade hos min amerikanske kursare Joseph Balderas och alla hade verkligen uttänkta kostymer. En tjej som clerkar för samma domare som jag va utklädd till Sarah Palin och de var läskigt lika.

Det enda problemet var att min jaguargröna hårfärg insisterade på att sitta kvar efter flera tappra schampo attacker, och då jag skulle vara i rätten på måndagen så fick det bli ett besök till frisören. Så nu har jag en mkt kort frisyr ett tag framöver;)

Den förkylde processjuristens första stapplande steg

Här kommer nu ett litet klipp från förra veckans trial practice. Det ska alltså förställa mig själv där jag håller direct examination med en polis med anledning av en trafikolycka. Det är inte det bästa klippet, men hittills det enda som gått att ladda ned. Jag ska försöka få de andra på en dvd så kan ni bl a få se när jag får ett nyckelvittne i ett mordfall att hålla med om att
-"In fact all you could see was gun smoke, right?"

Weekend i Chicago

Den gågna helgen har jag spenderat i Chicago, USAs tredje största stad, gangsterstaden, the Windy City. Obamas hemstad, Oprahs hemstad och Al Capones hemstad. Chicago ligger ca 8 h buss från Minneapolis. Jag åkte med Megabus, vilket bara kostade $32 enkel resa. Vad var då haken? Det finns ju alltid en hake med billiga alternativ. 

Jag åkte med nattbussen 10:30 pm och var framme 6:30 am på morgonen. Efter en lång dag i skolan var jag rätt mör, och inbillade mig att jag lätt skulle somna som en stock så fort jag kommit på bussen. Ack så fel. Busschaufören började med att schyffla över tre passagerare från buss 2 till vår buss pga att buss 2s chaufför blivit knivhuggen för några veckor sedan, och av naturliga skäl därför helst undvek att ha passagerare närmast bakom sig. Själv hade jag så klart potentiella knivhuggare bakom mig, men det var det ju ingen som brydde sig om:( För att ytterligare spä på förskräckelsen lyckas jag i mitt förhöjda beredskapsläge uppfatta konversationen mellan personerna framför. The bottom line av vad de sa var att den ene åkt Megabus två ggr varav en gång gått bra och den andra gången brann motorn på bussen upp. Så det var  typ fifty-fifty om man skulle komma fram. Det var med andra ord inte som att åka Swebus till Karlstad. Det värsta som kan hända där är att man åker med Bosse, en chaufför från nordvärmland som låter som 10 *Bengt Alsterlind samtidigt. Jag "sov" med one eye open till Chicago. 

Väl framme tog jag mig med taxi till vårt hostel i norra Chicago i stadsdelen Lincoln Park. Taxi chauffören från Irak och hade alla sina kusiner i Södertälje, så Assyriska kände han mkt väl till. Han gillade Sverige, men tyckte att Chicago var fullt av "nutheads". Hittills kan man säga att jag fått vissa förutfattade meningar om denna del av världen, men de visade sig vara helt fel. Chicago är nämligen en kollosalt trevlig stad. Det som först slog mig är att staden är så stor, man får lite samma storstadskänlsa som i NY eller London. Den är dessutom väldigt vacker. Arkitekturen är helt fantastisk.

Första dagen gjorde vi mest sightseeing: Sears Tower, Institute of Art's, Millienium Park, Navy Pier osv. På kvällen var vi först på en tapasrestaurang i Lincoln Park och sedan klubbade vi på Enclave www.enclavechicago.com Helt sjukt bra!!! Bl.a. var Estelle där och spelade American Boy live http://www.youtube.com/watch?v=WDJwVHB-bEw 

På lördagn blev det mest shopping längs Magnificent Mile i Downtown. På kvällen lyckades vi få biljetter till ett utsållt United Center där det var derby mellan Chicago Blackhawks och svensklaget Detroit Red Wings. Det var drygt 22 000 pers och matchen var riktigt bra. Kul att se Lidström, Holmström och "Zäta" live. Matchen slutade 6-5 till Red Wings efter förlängning och straffar. 

På söndagen strosade vi runt lite, jag köpte en Joker-kostym till nästa helgs Halloween! Joker är mest populär för män i år, medan Sarah Palin tippas bli årets outfit för damerna. Efer lunch åkte vi åter till Minneapolis med Asif, Thomas och Christinas nya roomie. Det var en intensiv helg där vi nog hann göra det mesta av Chicago. Det enda jag inte hann var att åka ned till södra Chicago och kolla på slummen och ta ett kort på Al Capones hem. Men tur var kanske det, man ska ju inte utmana ödet när resan i övrigt gick så bra, och jag lyckades enligt mammas instruktioner ta det försiktigt i Chicago:) 

 

 

Mystic Lake Casino

I helgen som gick hade vi först middag hos Henrik, Christina och Thomas. De har fått en ny rumskompis, en amerikan från Chicago. Förbaskat trevlig kille. Han och hans kompisar har visat oss alla bra ställen i Downtown. Det finns ganska många, av varierande kvalité, men de som bor här vet ju var man ska gå. 

Denna helg betämde vi oss dock för att göra ngt annat än att gå ut i Downtown. I Shakopee, ca en halvtimme med bil utanför stan finns ett gigantiskt casinokomplex, Mystic Lake Casino. Det ligger verkligen mitt ute i ingenstans, lite som Las Vegas, fast mindre såklart. Casinot ägs av indianer och de är rika som troll. Mystic Lake ligger för övrigt i ett gammal indianreservat och istället för buffeljakt har de bytt business till blackjack och enarmade banditer. 

Väl inne tog jag ut $40, tänkte att jag kommer aldrig vinna ngt iaf så det är ju bara dumt att ta ut mer. Icke sa nicke. Efter tio minuter vid en enarmad bandit plingade det så där härligt lite lagom länge och totalt vann jag $130! För omväxlings skull var jag lite förnuftig och slutade spela innan vinsten åkt tillbaka in i maskinen igen. 

Som många vet är jag ju inte så förtjust i kortspel. De få gånger jag motvilligt spelar poker brukar detta dock komma till min fördel. Eftersom jag inte orkar lära mig alla regler blir det verkligen gambling att spela mot mig. Pga det stora överraskningsmomentet brukar jag faktiskt vinna, för ingen, mig själv inräknad, har en aning om vad jag har för taktik. Man vet ju dock inte hur urinvånarna här skulle reagera. Man har ju trots allt hört talas om mindre nogräknade helsnaggningar, onda andar och liknande hemskheter. Så för allas inre och yttre lugn skippade jag korten och gick istället runt och inandades atmosfären och röken från de tusen och en fredspipor som stilla bolmade vid borden. 

Själva Casinot var väl inte som Casino Royale direkt, det var ganska tydligt underklass som satt där i sina träningsoveraller, rökte och spelade bort sina pengar. Lite tragiskt men ändå intressant att ha sett. 

Bob Dylan - Tell Tale Signs

Efter att ha varit i Bob Dylans hemstad Duluth var jag tvungen att köpa den sprillans nya Tell Tale Signs: The Bootleg Series Vol. 8 Rare and Unreleased 1989-2006. Den är riktigt bra, särskilt spår 5 på CD 1, Red River Shore. 

Road trip längs Lake Superior

Den gågna helgen har vi svenskar varit på road trip, eller bilutflykt som det också heter, i det nordöstra hörnet av Minnesota. Färden började i en gigantisk Chevrolet, av den passande modellen Explorer, på lördag morgon i Minneapolis.

 Efter viss "kalibrering" av GPS:en bar det norrut mot kuststaden Duluth. På vägen stannade vi bl. a. vid en vapenaffär, där vi klämde lite på Smith & Wesson 500 Magnum, ett ryskt prickskyttegevär och div. masheteliknande knivar. Enligt innehavaren var kaststjärnorna olagliga, men det gick bra att ha dem som brevtyngd också. Funderade ett kort ögonblick på att jag ju faktiskt inte har ngn "brevtyngd" hemma, men såg genast framför mig hur det rent praktiskt skulle gå till att förklara detta för Department of Homeland Securitys bestämda beskyddare. Som så många gånger förr nöjde jag mig med en påse peanuts från Shell istället. 

Det första riktiga stoppen var Duluth vid Lake Superior. Duluth är en äkta hamnstad där riktigt stora båtar lägger till. De största kan vara längre än 1000 feet!!! "Havet" hade en väldigt intensivt blå färg. Efter lunch och lite sightseeing körde vi norrut längs the North shore. På vägen stannade vi vid Split Rock Lighthouse, Gooseberry Falls nationalpark och kom på kvällen fram till vår stuga i Lutsen. 

Gooseberry Falls

Aerial Lift Bridge i Duluth

Split Rock Light House

Under söndagen hikade vi i omgivningarna runt stugan i Lutsen. Bl. a. åkte vi med gondol upp på en topp med väldigt vacker utsikt över Lake Superior. Lönnskogarna är väldigt vackra så här års när löven skiftar färg.

Jag på toppstugans terrass

Mycket lönnlöv här på gränsen till Kanada!

Det var verkligen jättelyckat! Skönt att komma ut utanför stan ett tag. Nu väntar lite mer pluggande ett tag men sedan står Lindstrom och Scandia på tur, följt av en weekend i Chicago. I november planeras den stora resan till Californien.

Jordnötter

Jag kan inte låta bli jordnötter. Hemma brukar jag köpa en påse då och då, men här finns de ju i så många fler varianter. Innan jag åkte tänkte jag:jag ska inte se ut som en boll när jag kommer hem, jag försöka att inte äta pizza och hamburgare varje dag. Vanlig onyttig mat, särskilt pizza pga ngn form av klassisk betingning, har jag hållt på en acceptabel nivå. Jag började även ganska friskt med frukosten. Jag köpte urtrista och säkert jättenyttiga branflakes och skinka som pålägg. Branflaksen får delvis skylla sig själva för här är de små smala pinnar och inte riktiga flingor, vilket innebär att man får i sig ett halvt paket per tugga. Och det tar sån tid å äta frulle då. Sakta började jag tumma lite på reglerna och övergick snabbt till Frosties istället. 

Liksom med branflaksen blev det lite fel från början med skinkan också. Första gången i mataffären var jag inte så haj på viktmåtten här, men jag kände till att det fanns ngt som hette pound. Av inte-bli-fet-skäl hade jag innan räknat ut att jag själv motsvarade ca 180 lbs, så jag tänkte att ett pound virginia ham kan ju aldrig vara fel. Det tog bortemot två veckor att äta upp paketet. Efter två veckor med skinka är man rätt trött på skinka. Så i samma veva som jag bestämt svepte ned ett paket frosties i kassen tog jag även en burk Skippy jordnötssmör. Det skulle jag aldrig ha gjort. Sedan dess har jag köpt vanliga jordnötter, jordnötter med ranshkrydda, chokladpraliner med jordnötssmörsfyllning och....Jag har sett att det finns jordnötsflingor och att Ben & Jerry har en sort med jordnötter också, men de har jag inte testat än. 

När eller om man blir beroende av ngt brukar man förneka det, och hitta på ngn lämplig bortförklaring, ofta innefattande en projicering av felet på någon/något annat (läs flingorna och skinkan). Så långt har jag inte hunnit ännu, men nu när det gamla förrådet är slut har jag tänkt att en mellanväg kanske vore bättre, så idag har jag köpt Raisin Bran Cruch och Planters NUT-rition nötter. Jag har dessutom bestämt mig för att åka Vasaloppet nästa år.

Min nya domstol

Eftersom min första domare avled innan jag hann träffa honom har jag nu fått en ny. Jag var förut på State court, men nu är jag förflyttad några hundra meter till Federal Court (United States District Court, District of Minnesota). Själva byggnaderna är båda skyskrapor, och jag är på plan 13 i båda. Nummer 13 visade sig ju vara olycksbådande i State Court, men än så länge har jag inte hunnit ställa till något i Fed:) Jag är ju lite höjdrädd så jag försöker att inte titta ned alltför mycket. De andra hävdar att utsikten från kontoret är väldigt vacker, man lär kunna se ut över Mississippi. Jag har inte kontrollerat saken, men det stämmer nog. 

Vad jag däremot spanat in närmare är domarens kontor. What an office! Varje domare har ett halvt våningsplan, en egen rättssal, och en egen stab med sekreterare, trial reporter, två egna clerks osv. Inredningen är väldigt snygg med ljusa tapeter och ekmöbler, känns lite som lobbyn på ett bättre hotel. Att jämföra State Court med Federal Court är ungefär som Grand Hotel vs. Scandic. Det finns kök också som vi "externs" får använda om vi vill. Det finns ett Federal Café på bottenplanet. Ungefär som Svea Maträtt i Svea Hovrätt. (Haha....not).  

Första dagen fick jag svära en ed inför domaren med högernäven i luften och med sekreteraren som vittne. Det var lite ålderdomlig engelska, så jag förstod inte riktigt allt jag lovade att göra. Jag la dock på minnet att jag ska göra allt vad som står i min makt att "defend the United States of America against all enemies, foreign and domestic, so help me God!" Riktigt hur det ska gå till vet jag inte, men blir det skarpt läge får jag väl med guds försyn anfalla med min tjocka Federal Rules of Evidence. 

Av sekretesskäl får jag inte berätta vad som händer på domstolen, vilket är lite synd för jud. externship är en av de intressantaste aspekterna av min vardag här i Minneapolis. Jag ska dock försöka ta lite bilder om det är tillåtet, och en bild säger ju mer än tusen ord! Så mycket kan jag dock säga att jag jobbar som notarie(clerk) åt domaren, gör rättsutredningar, observerar trials och diskuterar fallen med domaren.

Nu ska vi käka jordgubbar och kolla på den första debatten mellan Obama och McCain. Ha de! 

Landskamp Sverige-Irland 2-0

Som blivande åklagare lär man ju i framtiden träffa en och annan polis. Affärsfolket spelar golf, men vanliga normala poliser spelar badminton, ibland varvat med squash. I varje fall de traditionellt byggda medelålders exemplaren på tv. För att inte bli trackad i fikarummet eller portad från bastun bör det vara bra att tjuvträna lite. Lämpligen utomlands. Lämpligen mot irländare. Det är nämligen så praktiskt ordnat att irländare är kolossalt dåliga, för att inte säga totalkassa, på badminton. Eller Baaaaadmintn, som det heter på deras språk. I den första landskampen mellan radarparet Hilmertz/Lidén och det lätt osynkade paret Liston/O'Connor gick Sverige segrande ur kampen med 2-0 i set ( med setsiffrorna 15-0 och 15-1). Det finns inte så många irländare här, men desto fler kineser och japaner och koreaner osv. Vi har lite nervöst sneglat på deras match bredvid och konstaterat att det finns lite att jobba på.   

Appropå japaner och nervositet har jag varit på lunch med min mentor från Dorsey & Whitney LLP. Jag har tidigare rapporterat om att vi brutalt fått erfara att there is no such thing as a free lunch. Den gången fick vi ju utan problem i oss maten bums, vilket ifs inte var så bra totalt sett. 

Att man aldrig lär sig. När man ska på dejt tex är man ju lite nervös, och man undviker helst ställen där man inte riktigt vet hur man ska betée sig, där man riskerar att få mat i hela ansiktet, på damen, på paret bredvid eller något ännu värre. 

Nu var det ju ingen dejt jag skulle på, men jag var ändå lite spänd inför mötet med juristen från den stora advokatbyrån. Jag är tyvärr lite handikappad när det gäller att äta med såna där pinnar som japaner och kineser med en ruskig hastighet pillar i sig riset med. Det tänkte jag förstås inte när jag glatt sa att that japanese place over there looks nice. Som om inte olyckan var tillräcklig talar mentorn om att han varit utbytesstudent i Kina och därmed har typ svart bälte i pinnätandets ädla konst. Jag har sedan dess drömt mardrömar om en gigantisk sushikock som plockar upp mig ur sängen med två jättekinapinnar och svingar mig över en stor fritös, och sen...brukar jag vakna. 

Nästa gång, om det nu blir någon sådan, ska jag föreslå smålandsättlingen att vanliga svenska köttbullar faktiskt inte är så dumt!

Vecka tre

Veckan började dåligt, men blev bra till slut. På tisdagen var jag andra gången på domstolen för judicial externship, men möttes på morgonen av beskedet att min domare just avlidit på sjukhus i cancer! Jag hann aldrig träffa honom. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men till slut gick till en annan rättegångssal och kollade på juryselection i ett mordfall. Jurysystemet verkar otroligt segt, och det känns konstigt att lägga så viktiga frågor i händerna på dessa, stundom tveksamt begåvade, lekmän. I stora mål tar det flera veckor att göra voire dire, dvs att välja ut vilka som är mest "lämpliga" att sitta i juryn. Segt. 

I måndags spelade vi badminton på rec center och tittade på football på sportbar med min polare Joseph. Lite invecklade regler, men det verkar vara mera drag än på baseball, vilket var stentrist. 

Var även på utomhusbio på taket på en tapasrestaurang i Downtown, vilket var lite speciellt. 

I fredags var vi på latinofest hos Joseph. Det var kul, mkt blandat folk (tom en pakistansk special agent (typ FBI) som hette Sultan, vilket blev roligare och roligare under kvällen)! Resultatet av kvällen är att de andra svenskarna nu utsätter mig för ngn form av hopparningskampanj med en kubansk donna som jag av olika skäl råkade prata lite mer med än de andra:) Själv är jag väl lite lagom entusiastisk, men de andra verkar tycka att det vore en väldigt bra idé med en dejt.

Lördagen var en väldigt fin dag, och vi var i väldigt punschig form, så vi hyrde en trampbåt på Lake Calhoun och körde runt lite. Den gick lite vingligt så vi la oss mitt på ungefär och solade istället. Känns jättekonstigt med 25-30 grader i slutet av september. Jag har fått min nya systemkamera nu så jag har börjat fota lite i omgivningarna i Uptown. Den har dock en kolossal mängd olika knappar som jag inte riktigt har lärt mig än, men det är stor skillnad på korten jämfört med kompaktkameran. Ska försöka ta lite på skolan, domstolen och downtown också så ni får se hur det ser ut där. 

Veckans höjdpunkt var helt klart när vi gick på NFL match på Metrodome. Hemmalaget Minnesota Vikings mötte Carolina Panthers. Alla säger att Vikings inte är så bra men de vann iaf denna match. De har för övrigt den goda smaken att ha lila och gula tröjar, vilket det ju finns andra bra lag som har:) Football jämfört med baseball är som dag och natt. Det var över 60 000 åskådare och arenan formligen kokade. Tror det var högre ljudnivå än det brukar va på rockkonserter. Det är mycket show med cheerleaders och maskottar eftersom det är paus ibland för tvreklam. När vi skulle gå in hamnade jag av en slump bredvid Al Franken, komikern med runda brillor som ofta är med hos David Letterman. Han är tydligen politiker också och "runs for senate" som det heter. Tyvärr fick vi inte fram kameran i tid:( Vi lyckades dock med klassikern att beställa Dome Dog från korvgubben på läktaren och langa korv och pengar över en hel rad (vi satt i mitten). Av någon anledning fick jag fotomani och väl hemma tror jag jag hade typ hela matchen i stillbilder. Det tog ett tag att redigera, men ett axplock finns iaf på facebook. Mitt minneskort e på 8 GB, så man behöver inte radera så ofta, på gott och ont.

Bildfunktionen är tillfälligt ur funktion, men jag lovar att det ska bli mer bilder snart. Har fått påtryckningar om mer veckans outfitinlägg, så jag ska fixa det, jag lovar!!!

Spaningar

Hejhopp, ännu en vecka till handlingarna och nu e de bara 13 veckor kvar. Det känns som heaven on earth, det är nästan för bra för att vara sant. Det händer verkligen saker hela tiden, känns som man är lyckligt lottad att få vara här. Allt är liksom så bekymmerslöst, särskilt som man inte behöver lägga ned hela sin själ i plugget, utan bara njuta och uppleva! Nog för att jag verkligen är helt såld på USA på många sätt, men det ligger något i uttrycket borta bra, men hemma bäst. Jag är lite kluven, men det räcker nog med en termin här (mamma, don't worry!). 

Fick tips av en kompis om att man kan göra praktik på en byrå i LA, men de höll mest på med civil cases. Det är ifs roligt med civil cases på trial practice, men innerst inne är jag fortfarande mest intresserad av brottsbekämpning och brottmål. Så det blir nog inget LA för mig, även om det lät väldigt soft upplägg. Har ju en del åtaganden i Sverige under våren också, men jag ska snacka lite med min Evidence professor, som är praktiserande försvaradvokat och min judicial externship domare, som tidigare varit District Attorney. Sen finns det ju en del intressanta saker i Europa också,vilket vore roligt att prova på. Nu när man börjar få pejl på det amerikanska systemet kanske man kan göra ngn form av komparativ studie mellan amerikansk och svensk rätt. 

Däremot funderar jag och Calle på om vi inte ska ta en repa till Californien snart. Känns dumt att inte åka dit när man är så nära. Väljer mellan det och NY, men där har jag varit redan, men å andra sidan är NY alltid NY. Lutar nog mest åt Californien iaf. Har fått en del vänner här som är därifrån, så åker man på thanksgiving kan man ju utnyttja det. I början av oktober ska alla vi svenskar åka på roadtripp med hyrbil norröver mot Gooseberry Falls och Lake Superior. Där ska vi bo i en stuga och hika lite och paddla kanot. Själv har jag blivit matansvarig, och det kunde ju knappast bli bättre!! Någon helg blir det nog Chicago också. Man kan åka buss dit för $20!!! 

Utanför Minneapolis finns ett ställe som heter Lindstrom, och dit lär Vilhelm Moberg ha åkt och hämtat inspiration till Utvandrarserien.  Jag och familjen Freedland planerar att ta en utflykt dit ngn helg när höstlöven börjar skifta färg. Ska bli spännande att se hur Karl-Oskar och Kristina från Småland hade det i det  nya landet.

Andra veckan

Så har ännu en vecka förflutit. Tiden rusar iväg här, det händer så himla mycket hela tiden. Vi har ju snart varit här i en månad redan!! Förra veckan var vi förresten på baseball på Metrodome. Det kostade bara $4 för studenter. Hela tillställningen var rätt mysig, öl och korv och världens segaste sport, ungefär lika upphetsande som boule! Det höll på i evigheter men vi fick iaf se en home run och Twins vann ju iaf.

I tisdags var vi på Reception på advokatfirman Dorsey & Whitney LLP i Downtown. Kontoret ligger på typ 13:e till 24 våningen med fin utsikt över hela stan. D&W är rätt stort, ca 700 jurister och ca 1500 anställda totalt. Vice presidenten Walter Mondale (åt Jimmy Carter 1977-81) och den förre domaren i US Supreme Court Harry Blackmun är några av de mer kända som jobbar eller jobbat där. Idag jobbar en hel del svenskar där, som varit på det utbyte jag nu är på. Law and Love i guess:) Min mentor heter Ben Lindblad (hans ancestors var från Småland), så ngn love blir det nog inte för min del, men jag hoppas på lite litigation law iaf.

I torsdags var det 9/11 och det hela gick väl relativt bra förrutom att jag precis innan min evidencekurs tappade knappen i mina brallor och naturligtvis hade jag inget skärp den dagen. Den stack liksom iväg under skåpen när jag skulle böja mig ner för att plocka upp min väska och stänga skåpet. Great tänkte jag, så med båda händerna i fickorna och med fast spaning på gylfen gick jag till lektionen. Det var lite svårt att koncentrera sig på prof Cribari just denna dag men som tur var fick jag ingen klurig fråga, puhh. Efter lektionen åkte jag med händerna i fickorna in till stan och köpte ett skärp på GAP. Måste ha vilat en förbannelse över oss sedan vi shappade från pizzalunchen förra veckan.

I fredags var vi ute på stan på kvällen och i går regnade det så jag, Elin och Anna på den nya Cohenfilmen Burn after reading med Clooney, Pitt och John Malkovich. Riktigt bra!!!

Imorgon kommer min nya SLR kamera så då ska det fotas la grande! Imorgon ska jag till Judge Pilahja för intro till judicial externship. Tjipp!

Christian Legal Society

På law school är det då och då olika events på lunchen oftast ngn föreläsare eller liknande som man kan lyssna på och samtidigt äta lunch. Det man dock i framtiden bör kolla lite bättre är vad det egentligen som är haken med den där gratis pizza slicen!!! En av svenskarna (inga namn;)) tyckte att vi skulle gå på en "introduction to bowling" på lunchen så vi gick in i ett klassrum, dock fel klassrum, tog en varsin pizzaslice och slog oss ner och började äta. Ungefär samtidigt som vi ätit hela pizzan, folk börjar fylla sätena, så ser vi att det står "christian legal society" på tavlan. Och någon info om bowling kunde vi inte, trots mycket noggranna inspektioner av hela tavlan. Gulp, det här är inte bowling. Vi började skruva på oss men det kändes liksom pinsamt att resa oss upp så vi satt och lyssnade på vilka kyrkor folk gick till och hur ofta de skulle ha bibelmöten osv. Det hela gick väl att mörka ända fram till att presidenten för denna förening framme på podiet började fundera på om inte vore en himla(!) trevlig idé om alla skulle presentera sig själva och tala om vilken kyrka man gick mest till osv. För några sekunder uppstod ett allmänt mumlande bland publiken om hur himla trevlig denna idé var, och då petade jag T lite diskret på armen och viskade, NU sticker vi, och snabbt som tusan med låga ställningar tog vi våra saker och sprang ut ur rummet. Inga fler gratisluncher för mig!

Första veckan i plugget

Nu har jag äntligen fått internet hemma vilket jag hoppas ska innebära ett slut för de hittils få och lätt episka inläggen.

Förra veckan var som sagt första veckan med riktigt plugg. För mig som haft en rätt soft sommar har det varit lite trögt att komma igång och det tar lite mer tid när allt är på engelska. Men nu vecka två tycker jag det flyter på rätt bra.

Evidencekursen är väl den som är mest komplicerad, ganska teknisk och boken är en riktig tegelsten. Den kursen har vi closed book exam på så vi får väl se hur det går. Läraren, professor Cribari, är dock den i särklass bästa pedagog jag någonsin haft. Han är helt enastående. Om man inte fattat när man läst så är det lugnt för han ger sig inte förrens alla förstått. Han flyger fram och tillbaka framför tavlan och det märks att han är praktiserande litigationadvokat! Rätt kul prick också så lektionerna går fort!

Trial practiseursen verkar vara den helt klart roligaste. Den är mera en softskillskurs och litteraturen är betydligt enklare. Första lektionen var en riktig attorney inbjuden och höll ett opening statement (sakframställan) i ett mordfall hon tidigare haft. Det var verkligen imponerande, vilken storyteller! Kändes som man satt mitt i en John Grishamdeckare! (Det lite läskiga var att det var ett gängrelaterat mord som skedde på Nicolet Ave. inte jättelångt från där vi bor:S). Den amerikanska prosessen är mer storytelling, emotion och drama (lite som på tv) än hemma, vilket till stor del beror på att de har jury här. Just nu håller jag på med mitt eget opening statement för åklagarsidan i caset State v. John Diamond, vilket är ett first degree murder case. Dessutom förbereder jag ett direct examination med ett vittne som jag ska presentera imorgon torsdag. Under kursen kommer vi gå igenom den amerikanska processens olika moment och i slutet ska vi ha en komplett rättegång som slutprov med domare och jury osv. Sånt här borde det finnas mer av hemma, det ä verkligen kanon! Rätt liten klass och börjar få lite kontakt med amerikanerna vilket är kul.

Nästa vecka ska jag träffa min judicial externshipdomare, the Honorable Judge Steven Pilahja. Minnesota District Court ligger på trettonde våningen mitt i Downtown på Hennepin Ave. Jag ska vara med i rätten ungf. 2 dagar i veckan, gött. Ingen tenta, gött! Det har råkat bli så att jag bara har en riktig tenta på hela terminen;)

Som sagt första veckan har varit rätt mkt nördande på biblan, men i fredags var vi iaf på Law Councils Fraternity Party/Kegg party. Det är typ som juridiska föreningen och deras hus ser ut som Snerikes ungefär fast inte rosa dock. Alla amerikaner verkar väldigt förtjusta i beerpong, vilken är en slags pingis fast man ska träffa ölglas med bollen. Ölen påminde dock starkt om diskvatten så jag försökte medvetet låta amerikanen få hela äran;)

På lördakvällen var vi på bio och såg Transsiberian med Woddy Harrelson. Den var verkligen sevärd, så gå och se den när den kommer till SF! Snart har bröderna Cohens nya film Burn after reading premiär, och den utspelar sig i St. Louis Park här i Minneapolis så den ska vi se. Andra filmer som handlar om Minnesota är Fargo (med Mr Stormare) och A Prairie Home Companion.

I söndags var jag på söndagmiddag hos familjen Freedland i Bloomington söder om centrum. David hämtade mig i sin stora vita Lincoln, en riktig jänkarbil! De bodde i ett sprillans nytt seniorlivingställe, typ som ett hotel. Det var kul och träffa dem och det blir säkert fler meetings under hösten.

Getting settled

Nu har jag varit här i snart två veckor, och det känns som man börjat komma i ordning. Första veckan var ganska intensiv, vi åkte kors och tvärs till olika stadsdelar och kollade på boende. Tillslut hittade vi ett hus i stadsdelen Uptown på Garfield Ave. i höjd med 34th Street.

Först lite om staten och staden. Minnesota ligger 'up north', i det som kallas mellanvästern. Det ligger högt upp i USA och gränsar till Kanada och världens största insjö, Lake Superior. Det mest karakteristiska med staten är dess många sjöar. Minnesota kallas the state of thousand lakes, och det lär finnas över 10 000 sjöar. Minnesota verkar vara ett paradis för alla som gillar att vara ute i naturen och leva vildmarksliv. Den storslagna naturen är väl det staten är mest känd för. Bl a finns ett kanotområde uppe i nordväst som lär vara ett av världens vackraste. Vad gäller själva naturen är den väldigt lik den svenska. De enorma ädelskogarna ska vara väldigt vackra i september när löven skiftar färg. Enligt min reseguide är hösten den bästa tiden att besöka staten. Jag och några av de andra svenskarna funderar på att åka upp till boundary waters (http://en.wikipedia.org/wiki/Boundary_Waters) ngn helg och paddla kanot. Nästa helg hoppas jag få besöka våra bekanta Mr and Mrs Freedland som bor i Bloomington, strax utanför centrum. Dorothys söndagspizzor är beryktade. De lär ha en lake cabin (kanske som en norsk hytte?) ngnstans och det skulle ju vara trevligt att låna.

I övrigt är Minnesota svenskstaten nr ett i usa. Många svenskar, och även norrmän, finnar och tyskar, utvandrade hit omgångar. Många man träffar ser svenska ut och har svenskklingande efternamn. Flertalet orter har svenskklingande namn. Det finns bl. a. Lindstrom och Mora (ja, det finns dalahästar och vasalopp).

Lite om staden Minneapolis. Minneapolis och St. Paul utgör tillsammans the twin cities, vilka ligger på ömse sidor om mississippi river. Invänarantalet är väl ett par miljoner ungefär. Centrum utgörs av Downtown med massa skyskarpor, teatrar, osv på västra strandbanken. På både västra och östra strandbankerna ligger University of Minnesota, vilket har ca 60 000 studenter. Det är verkligen enormt! Kring U of M ligger det s k Dinkytown där många studenter bor. Sjäkv bor jag i Uptown, vilket ligger lite sydväst om Downtown Minneapolis. Det kan jämföras med Greenwich Village i N Y. Anses hippt, trendigt, mkt ungt folk, mkt restauranger, barer, klubbar och mysiga affärer. Området ligger i närheten av ett pärlband av sjöar, Lake Harriet, Lake Calhoun och Lake of the Isles. Till min stora förtjusning är det en stor jogging community runt dessa sjöar och det är helt enastående vackert att jogga runt dessa sjöar. Mycket folk promenerar, cyklar eller åker rollerblades. Det finns flera sandstränder, man kan hyra segelbåtar och kantoter, windsurfa osv. Jag tror det går att trivas här faktiskt! Jag funderar på att hyra en cruisercykel så man kan ta sig snabbt till stranden och mataffärer osv. Annars bor vi ca 10-15 min promenad från Lake Calhoun. Till plugget, som ligger i Downtown, få man åka buss. Under den tid vi varit här har det varit rena sommarvärmen nästan varje dag, ca 30 grader och sol. Dock blir det kollosalt kallt i slutet av november och under vintrarna kan temperaturen krypa ned till minus 40 :S

Jag och Elin hyr som sagt ett varsit rum av Marie Butterly på Garfield Ave. Det är ett tvåvåningshus i trä, ganska typiskt amerikanst, med veranda fram och bak. Huset är rätt frächt med trägolv, spegeldörrar och och ljusa tapeter, ganska nordiskt faktiskt. Lite ovant med hund och katt i huset. Hyresvärden är fortfarande på semester så vi hoppas att hon är bra, hon låter trevlig på telefon åtminstone. Mitt rum påminner lite om det i Uppsala i stilen, så det känns ganska hemma tycker jag. Sängen är lite kort, men väldigt bred, så det gå bra.

Det är helt möblerat och kostar bara $ 400 i månaden. Känns skönt att bara kunna flytta in och börja leva, och inte behöva köpa massa möbler.

Lite om plugget this far. I torsdags och fredags hade vi orientation. Vi fick kolla in Law School, biblioteket, fick lite allmän info och fixade praktiska saker som immunization, U-card osv. Minnesota Law School lär vara ett topprankat Law School med mycket resurser, och det märks. Väldigt trevlig personal och och biblioteket har flera miljoner volymer och är öppet dygnet runt om man vill. Man kan få som ett eget låsbart kontor på bibblan!!!I år är det 25-års jubiléum för utbytet mellan Uppsala och Minnesota Law School. Vi har umgåtts mycket med de irländska utbytesstudenterna, och vi hoppas få ihop ett fotbollslag så vi kan visa var skåpet ska stå.

Vad gäller kurser har jag fått Evidence, Trial Practise, LLM Legal writing and research samt Judicial Externship. Evidence och LLM-kurserna verkar vara rätt traditionella där man får lära allt om bevisning och hur man ska skriva juridik på engelska. Trial Practise är däremot en praktisk kurs där man, under ledning av riktiga domare, får lära sig juryselection, crossexamination och pleading. Allt avslutas med en full mock trial där man får spela domare, åklagare osv. Denna kurs har jag varit lite nervös för under sommaren, och har funderat på om man inte borde ta ngn myskurs som law and literature eller law and archeology, men jag tänker att detta är once in a life time och går det så går det, annars får man väl byta. Som om inte detta var tillräckligt våghalsigt har bytt bort en kurs och lagt till en som heter Judicial Externship, vilket i stort går ut på att jag två dagar i veckan ska vara clerk (typ notarie) åt en riktig amerikansk Judge på Minnesota District Court nere i Downtown. Detta innebär att jag ska vara med på rättegångar och observera, diskutera fallen med domaren, och (i varje fall för de amerikanska studenterna) göra research och skriva förslag till domar och beslut. Eftersom jag är mest intresserad av straff och processrätt ska detta bli grymt spännande. Har tänkt att Judicial externship ska få komplettera trial practise som en slags live-version( att det inte är ngn tenta var väl kanske också en inte oväsäntlig detalj). Måste stryka kostymen nu, som ser ut som ett dragspel efter flygresan. Dessutom har jag anmält mig till ett mentorskapsprogram hos advokatbyrån Dorsey & Whitney. Man får en mentor som man täffar och lunchar med, får vara med på rättegångar osv. Det lär även vara inplanerat ett besök på ett fängelse, vilket blir spännande för en gammal kriminalvårdare. Saker och ting verkar med andra ord ganska schysst och jag längtar till tisdag när allt börjar på riktigt!!! Så fort vi får internet hemma ska jag försöka blogga oftare och kortare. Imorgon är det Labour Day vilket är en extra helgdag, och om vädret håller i sig blir det nog en joggingtur och några timmar vid Lake Calhoun. I morgon börjar även RNC The Republican National Convetion i MPLS och håller på till den 4:e. Vi svenskar hoppas få se både McCain och Bush live ngn av dagarna. Ska bli spännande att följa presidentvalskampanjen på nära håll. Verkar som Obama kommer vinna i Minnesota iaf.

Nu är klockan 21:45 här och Dun Bros stänger strax, så nu ska jag pipa hemmåt och kolla på film med de andra.

Mall of America

Idag har Elin och jag varit på USAs största mall, Mall of America, som ligger i förorten Bloomington strax söder om centrum. Det var helt galet stort, lär finnas drygt 500 affärer. I mitten finns en theme park med bergochdalbana mm.

Vad Elin kollar på förstår ni säkert vid det här laget:) Man vill ju inte vara sämre själv så jag gick loss på sneakers (och CK-kallingar). Ett par sjysta retro NewBalance kostar ca 350 SEK, så det blir nog fler turer ut dit:)

Eftersom jag än så länge är lite rådis på bloggning har jag spanat in de stora mästarna på området, och det verkar som att man inte kan ha en seriös blogg utan att ha lite 'dagens outfit'. Så här kommer ett första försök:

Äntligen framme!

Så var vi (Elin och jag) äntligen framme och någorlunda 'settled' i det nya landet. Vi (och ett kompani indier och några "XL-natives") flög i onsdags från Arlanda via London och Chicago till Minneapolis. Flygresan gick i stort sett bra. Lite trubbel med blanketter i Chicago, men det löste sig till slut. Department of Homeland Security är väldgt förtjusta i byrokrati, stämplar och blanketter.

Efter nästan ett dygns resande somnade vi som klubbade sälar på vårt hostel på Stevens Avenue i South MPLS. Det första som slog oss var att det var väldigt varmt här. Minst 30 grader. Första dagarna har vi inlett med en BASTANT amerikansk frukost på vårt nya favoritdiner, The Bad Waitress. Första dagen beställde jag en försvarlig mängd pannkakor med smör och en omelett (också med smör) och efteråt kände man sig lite tung i gumpen(De som känner mig vet att jag inte petar i maten, men det kanske jag borde ha gjort i torsdags). Det behövdes iaf ingen middag den dagen:)

Efter den fiberrika starten har vi kollat in stan, downtown, dinkytown och uptown. Förutom att åka kors och tvärs i jakt på boende har vi även hunnit med lite windowshopping i Downtown. Elin kollar på skor, och jag tycker att alla är lika fina;) Boendefrågan var inte så enkel som vi först trodde och vi har gått och bussat en hel del genom stan. I början gick det rätt segt. Antingen var det för dyrt eller för sunkigt. Det positiva i kråksången är att vi fått rätt bra koll på stan och även brännt lite av frukostkallorierna. Idag hittade vi dock ett väldigt mysigt hus i Uptown, möblerat och rätt billigt. Det finns en labrador som Elin ska promenera med. Man kan få discount om man hjälper till och håller 'the front porch' rent, vilket jag misstänker faller på min lott:S Uptown verkar vara det mysigaste området med mycket restauranger, barer etc. Lite laidback, lite vänster med amerikanska mått mätt. Dessutom ligger det nära sjöarna, Lake Calhoun och Lake of the Isles, där man kan sola och bada ett bra tag till.

I kväll ska vi ut och käka middag med två andra svenskar från Uppsala som också ska plugga på Law School, och imorrn blir det nog playan vid Lake Calhoun om värmen håller i sig. På måndag flyttar vi in på Garfield Ave. och ngn dag ska vi åka ut till Mall of America och shoppa. MOA är USAs största mall, så det som inte finns där finns nog inte. Minnesota State Fair pågår för tillfället så imorrn kväll blir det nog förhoppningsvis lite livemusik på kvällen, efter en dag i solen.