Landskamp Sverige-Irland 2-0

Som blivande åklagare lär man ju i framtiden träffa en och annan polis. Affärsfolket spelar golf, men vanliga normala poliser spelar badminton, ibland varvat med squash. I varje fall de traditionellt byggda medelålders exemplaren på tv. För att inte bli trackad i fikarummet eller portad från bastun bör det vara bra att tjuvträna lite. Lämpligen utomlands. Lämpligen mot irländare. Det är nämligen så praktiskt ordnat att irländare är kolossalt dåliga, för att inte säga totalkassa, på badminton. Eller Baaaaadmintn, som det heter på deras språk. I den första landskampen mellan radarparet Hilmertz/Lidén och det lätt osynkade paret Liston/O'Connor gick Sverige segrande ur kampen med 2-0 i set ( med setsiffrorna 15-0 och 15-1). Det finns inte så många irländare här, men desto fler kineser och japaner och koreaner osv. Vi har lite nervöst sneglat på deras match bredvid och konstaterat att det finns lite att jobba på.   

Appropå japaner och nervositet har jag varit på lunch med min mentor från Dorsey & Whitney LLP. Jag har tidigare rapporterat om att vi brutalt fått erfara att there is no such thing as a free lunch. Den gången fick vi ju utan problem i oss maten bums, vilket ifs inte var så bra totalt sett. 

Att man aldrig lär sig. När man ska på dejt tex är man ju lite nervös, och man undviker helst ställen där man inte riktigt vet hur man ska betée sig, där man riskerar att få mat i hela ansiktet, på damen, på paret bredvid eller något ännu värre. 

Nu var det ju ingen dejt jag skulle på, men jag var ändå lite spänd inför mötet med juristen från den stora advokatbyrån. Jag är tyvärr lite handikappad när det gäller att äta med såna där pinnar som japaner och kineser med en ruskig hastighet pillar i sig riset med. Det tänkte jag förstås inte när jag glatt sa att that japanese place over there looks nice. Som om inte olyckan var tillräcklig talar mentorn om att han varit utbytesstudent i Kina och därmed har typ svart bälte i pinnätandets ädla konst. Jag har sedan dess drömt mardrömar om en gigantisk sushikock som plockar upp mig ur sängen med två jättekinapinnar och svingar mig över en stor fritös, och sen...brukar jag vakna. 

Nästa gång, om det nu blir någon sådan, ska jag föreslå smålandsättlingen att vanliga svenska köttbullar faktiskt inte är så dumt!