Den förkylde processjuristens första stapplande steg

Här kommer nu ett litet klipp från förra veckans trial practice. Det ska alltså förställa mig själv där jag håller direct examination med en polis med anledning av en trafikolycka. Det är inte det bästa klippet, men hittills det enda som gått att ladda ned. Jag ska försöka få de andra på en dvd så kan ni bl a få se när jag får ett nyckelvittne i ett mordfall att hålla med om att
-"In fact all you could see was gun smoke, right?"

Weekend i Chicago

Den gågna helgen har jag spenderat i Chicago, USAs tredje största stad, gangsterstaden, the Windy City. Obamas hemstad, Oprahs hemstad och Al Capones hemstad. Chicago ligger ca 8 h buss från Minneapolis. Jag åkte med Megabus, vilket bara kostade $32 enkel resa. Vad var då haken? Det finns ju alltid en hake med billiga alternativ. 

Jag åkte med nattbussen 10:30 pm och var framme 6:30 am på morgonen. Efter en lång dag i skolan var jag rätt mör, och inbillade mig att jag lätt skulle somna som en stock så fort jag kommit på bussen. Ack så fel. Busschaufören började med att schyffla över tre passagerare från buss 2 till vår buss pga att buss 2s chaufför blivit knivhuggen för några veckor sedan, och av naturliga skäl därför helst undvek att ha passagerare närmast bakom sig. Själv hade jag så klart potentiella knivhuggare bakom mig, men det var det ju ingen som brydde sig om:( För att ytterligare spä på förskräckelsen lyckas jag i mitt förhöjda beredskapsläge uppfatta konversationen mellan personerna framför. The bottom line av vad de sa var att den ene åkt Megabus två ggr varav en gång gått bra och den andra gången brann motorn på bussen upp. Så det var  typ fifty-fifty om man skulle komma fram. Det var med andra ord inte som att åka Swebus till Karlstad. Det värsta som kan hända där är att man åker med Bosse, en chaufför från nordvärmland som låter som 10 *Bengt Alsterlind samtidigt. Jag "sov" med one eye open till Chicago. 

Väl framme tog jag mig med taxi till vårt hostel i norra Chicago i stadsdelen Lincoln Park. Taxi chauffören från Irak och hade alla sina kusiner i Södertälje, så Assyriska kände han mkt väl till. Han gillade Sverige, men tyckte att Chicago var fullt av "nutheads". Hittills kan man säga att jag fått vissa förutfattade meningar om denna del av världen, men de visade sig vara helt fel. Chicago är nämligen en kollosalt trevlig stad. Det som först slog mig är att staden är så stor, man får lite samma storstadskänlsa som i NY eller London. Den är dessutom väldigt vacker. Arkitekturen är helt fantastisk.

Första dagen gjorde vi mest sightseeing: Sears Tower, Institute of Art's, Millienium Park, Navy Pier osv. På kvällen var vi först på en tapasrestaurang i Lincoln Park och sedan klubbade vi på Enclave www.enclavechicago.com Helt sjukt bra!!! Bl.a. var Estelle där och spelade American Boy live http://www.youtube.com/watch?v=WDJwVHB-bEw 

På lördagn blev det mest shopping längs Magnificent Mile i Downtown. På kvällen lyckades vi få biljetter till ett utsållt United Center där det var derby mellan Chicago Blackhawks och svensklaget Detroit Red Wings. Det var drygt 22 000 pers och matchen var riktigt bra. Kul att se Lidström, Holmström och "Zäta" live. Matchen slutade 6-5 till Red Wings efter förlängning och straffar. 

På söndagen strosade vi runt lite, jag köpte en Joker-kostym till nästa helgs Halloween! Joker är mest populär för män i år, medan Sarah Palin tippas bli årets outfit för damerna. Efer lunch åkte vi åter till Minneapolis med Asif, Thomas och Christinas nya roomie. Det var en intensiv helg där vi nog hann göra det mesta av Chicago. Det enda jag inte hann var att åka ned till södra Chicago och kolla på slummen och ta ett kort på Al Capones hem. Men tur var kanske det, man ska ju inte utmana ödet när resan i övrigt gick så bra, och jag lyckades enligt mammas instruktioner ta det försiktigt i Chicago:) 

 

 

Mystic Lake Casino

I helgen som gick hade vi först middag hos Henrik, Christina och Thomas. De har fått en ny rumskompis, en amerikan från Chicago. Förbaskat trevlig kille. Han och hans kompisar har visat oss alla bra ställen i Downtown. Det finns ganska många, av varierande kvalité, men de som bor här vet ju var man ska gå. 

Denna helg betämde vi oss dock för att göra ngt annat än att gå ut i Downtown. I Shakopee, ca en halvtimme med bil utanför stan finns ett gigantiskt casinokomplex, Mystic Lake Casino. Det ligger verkligen mitt ute i ingenstans, lite som Las Vegas, fast mindre såklart. Casinot ägs av indianer och de är rika som troll. Mystic Lake ligger för övrigt i ett gammal indianreservat och istället för buffeljakt har de bytt business till blackjack och enarmade banditer. 

Väl inne tog jag ut $40, tänkte att jag kommer aldrig vinna ngt iaf så det är ju bara dumt att ta ut mer. Icke sa nicke. Efter tio minuter vid en enarmad bandit plingade det så där härligt lite lagom länge och totalt vann jag $130! För omväxlings skull var jag lite förnuftig och slutade spela innan vinsten åkt tillbaka in i maskinen igen. 

Som många vet är jag ju inte så förtjust i kortspel. De få gånger jag motvilligt spelar poker brukar detta dock komma till min fördel. Eftersom jag inte orkar lära mig alla regler blir det verkligen gambling att spela mot mig. Pga det stora överraskningsmomentet brukar jag faktiskt vinna, för ingen, mig själv inräknad, har en aning om vad jag har för taktik. Man vet ju dock inte hur urinvånarna här skulle reagera. Man har ju trots allt hört talas om mindre nogräknade helsnaggningar, onda andar och liknande hemskheter. Så för allas inre och yttre lugn skippade jag korten och gick istället runt och inandades atmosfären och röken från de tusen och en fredspipor som stilla bolmade vid borden. 

Själva Casinot var väl inte som Casino Royale direkt, det var ganska tydligt underklass som satt där i sina träningsoveraller, rökte och spelade bort sina pengar. Lite tragiskt men ändå intressant att ha sett. 

Bob Dylan - Tell Tale Signs

Efter att ha varit i Bob Dylans hemstad Duluth var jag tvungen att köpa den sprillans nya Tell Tale Signs: The Bootleg Series Vol. 8 Rare and Unreleased 1989-2006. Den är riktigt bra, särskilt spår 5 på CD 1, Red River Shore. 

Road trip längs Lake Superior

Den gågna helgen har vi svenskar varit på road trip, eller bilutflykt som det också heter, i det nordöstra hörnet av Minnesota. Färden började i en gigantisk Chevrolet, av den passande modellen Explorer, på lördag morgon i Minneapolis.

 Efter viss "kalibrering" av GPS:en bar det norrut mot kuststaden Duluth. På vägen stannade vi bl. a. vid en vapenaffär, där vi klämde lite på Smith & Wesson 500 Magnum, ett ryskt prickskyttegevär och div. masheteliknande knivar. Enligt innehavaren var kaststjärnorna olagliga, men det gick bra att ha dem som brevtyngd också. Funderade ett kort ögonblick på att jag ju faktiskt inte har ngn "brevtyngd" hemma, men såg genast framför mig hur det rent praktiskt skulle gå till att förklara detta för Department of Homeland Securitys bestämda beskyddare. Som så många gånger förr nöjde jag mig med en påse peanuts från Shell istället. 

Det första riktiga stoppen var Duluth vid Lake Superior. Duluth är en äkta hamnstad där riktigt stora båtar lägger till. De största kan vara längre än 1000 feet!!! "Havet" hade en väldigt intensivt blå färg. Efter lunch och lite sightseeing körde vi norrut längs the North shore. På vägen stannade vi vid Split Rock Lighthouse, Gooseberry Falls nationalpark och kom på kvällen fram till vår stuga i Lutsen. 

Gooseberry Falls

Aerial Lift Bridge i Duluth

Split Rock Light House

Under söndagen hikade vi i omgivningarna runt stugan i Lutsen. Bl. a. åkte vi med gondol upp på en topp med väldigt vacker utsikt över Lake Superior. Lönnskogarna är väldigt vackra så här års när löven skiftar färg.

Jag på toppstugans terrass

Mycket lönnlöv här på gränsen till Kanada!

Det var verkligen jättelyckat! Skönt att komma ut utanför stan ett tag. Nu väntar lite mer pluggande ett tag men sedan står Lindstrom och Scandia på tur, följt av en weekend i Chicago. I november planeras den stora resan till Californien.