I Utvandrarland

För en tid sedan var labradoren Rocket ute på promenad med Marie, vår landlord. Man kan säga att han på sätt och vis gjorde skäl för namnet genom att nafsa en granne på armen. Tyvärr en granne som Marie inte är så där våldsamt bundis med sen tidigare. För att motverka avlivning har jag skrivit ett brev där jag bedyrar hur snäll Rocket är och att han minsann aldrig bitit mig. I verkligheten är Rocket en tämligen stor, stark och "social" hund och jag fick verkligen hålla tungan rätt när jag beskrev honom.

Växelkursen på nafsande hundar är rätt låg här vad det verkar, så sen dess har vi inte sett röken av honom. Jag tror att Marie gjort som Gustav Wasa och "gömt" honom hos släktingar på behörigt avstånd från "surgrannen" på Garfield Ave.

Inget ont som inte har ngt gott med sig. Det finurliga med detta, förutom att jag slipper rolla kläderna femtielva gånger innan jag går till plugget, var att jag nu hade en hållhake på Marie. Samtidigt som jag lämnade över Rocketmailet så frågade jag lite i försiktigt om vi kunde låna hennes Honda och ev. henne också som chaufför. Det gick alldeles utmärkt bra. Man är ju inte dum på det sättet:)

Dagen efter åkte jag och T och H till några små byar utanför Minneapolis där Vilhelm Mobergs utvandrarserie delvis utspelar sig. Moberg lär ha cyklat runt i Chisago Lake, Lindström, Scandia och Taylors Falls sommaren 1948. Han hade tofflor utan strumpor på statyn där han står lutad motsin cykel vid infarten till Chisago Lake.

Det var hit till Chisago många av de första (i verkligheten) emmigranterna slog sig ned i mitten av 1800-talet. I Mobergs berättelse bosatte sig Karl Oskar och Kristina Nilsson från Ljuders socken i Småland här. Det är även i Chisago de begravs.

Efter ett kort stopp på Svens Comfort Shoes åkte vi vidare till nästa svenskby, Lindström. Här fanns en staty av Karl Oskar och Kristina och vi åt lunch på The Swedish Inn!! Det fanns en stor vitmålad kaffekanna med blommor och texten Välkommen till Lindström.

Strax utanför låg kyrkogården med det ironiska namnet Glader Cemetary, efter Anders Petter Nilsson Glader som tydligen var den första pionjären. På denna kyrkogård ligger nästan uteslutande svenska nybyggare. Flertalet gravstenar var från 1800-talet och det stod född och död på dem! Dessa gravstenar lär synas i slutet av filmen "Det nya landet". Kändes väldigt märkligt att gå runt där. Jag undrar hur det var att komma hit för över hundra år sedan, att lämna allt och börja ett nytt liv så långt bort. Undrar om de längtade hem till landet de aldrig skulle återse?

Det finns även Nya Duvemåla här. Platsen är utsedd av Moberg själv och ligger på en kulle med utsikt över sjön South Center Lake och Glader kyrkogården. Huset med inventarier visar hur Moberg tänkt sig Karl Oskars och Kristinas sista boplats. Även astrakanäppelträdet skall finnas på plats.

Vi besökte även Taylors Falls, gränsen för hur långt nybyggarna kom på St. Croixfloden. Sista stoppet gjorde vi i Scandia där vi tittade på ett museum som hette Gammelgården. Det var tyvärr stängt så vi fick nöja oss med att se hur ett emmigranthem från 1800-talet såg ut.

Ställena i sig var kanske inte så mycket att se, men jag tycker det var intressant att uppleva hur det såg ut där de första svenskarna slog sig ned. Det var även roligt att lära känna Maire lite närmare, hon är en rätt cool tant för sin ålder. Lite väl liberal med trafikreglerna kanske. Under dagen hann vi bl a med att köra mot enkelriktad trafik, "låtsas" att Exit betyder Enter, och på den typ tomma kyrkogådsparkeringen i Chisago lyckas parkera på den enda rutan man inte fick stå på. Jag tror den var till för prästen, men det gav Marie uppriktigt faderulingen i!