Äntligen hemma 2

-Vikten
"Men vad smal du är!!!" är det fler än farmor som sagt senaste tiden. Ibland med en nästan besviken ton. Att jag ätit ordentligt kan jag försäkra på heder och samvete, men ngn fetknopp har jag trots detta inte blivit. Trots en inte obetydlig mängd nötter i olika former, glass, pizza med tjock botten och Coke med körsbärsflavour. Nej tjock har jag som sagt inte blivit, i vart fall inte från axlarna och nedåt. Snarare tvärt om. Mellan axlarna är det väl lika tjockt som vanligt, eller eftertänksamt om man är lagd åt det positiva/naiva hållet. Att den där kvällen med skeden i den nionde B&J burken anmäla sig till Vasaloppet kanske inte var så nödvändigt när allt kommer omkring.

-Pratkvarn
Redan i taxin hem slog det mig hur pratig jag blivit. På amerikanskt manér. Tur att det var en taxichaufför för de har ju samma fel, men av helt andra skäl. Spjället öppnas numera på vid gavel i tid och otid. Inte för att jag tidigare varit onormalt tystlåten, men nu kan man ju snart ta vid efter Lasse Granqvist på sporten. Från min tid som Livhusar minns jag Lt. E som "orerade in absurdum". Lt. E och jag hade inte mycket gemensamt när det begav sig, men nu är det ju nästan synd att K 3 är nedlagt. Jag är faktiskt ganska nöjd över att jag som omväxling kom på mig själv före alla andra. Kors i taket som Lt. E säkert tänkte oftare än han sa det. Lite mer amerikansk kommer jag nog förbli, fast något anpassat till den svenska tråkigheten.

-Sär skrivning
När jag så här i efterhand läser igenom vad tusan jag egentligen skrivit slår det mig att jag börjat särskriva. Jag har aldrig gjort det förut (så de så), men nu finns det ju svart på vitt. Jag har alltid undrat hur folk haft så svårt att avhålla sig från särskrivning. Det kan kanske bero på att man blivit omedvetet influerad av hur de skriver i USA, och säkert på andra engelska ställen. För mycket TV!!!